I fredags kom äntligen familjen hem till storstan igen. Axel hade vuxit så att jag knappt kände igen honom.....
Nejdå, riktigt så illa var det inte. Däremot kändes det nästan som om han hade glömt bort vem jag var och inte kände igen mig längre. I lördags hade vi dock en grabbkväll när mamma hade 60-årskalas tillsammans med tant Anna och då tror jag att vi bondade igen. Det blev väldigt mycket tid tillsammans eftersom han var vaken väldigt mycket och vi han med att göra en hel del tillsammans så nu tror jag att han vet vem jag är igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar