Mammas flicka

Mamma har svårt att se sig mätt på sitt lilla underverk

Vår lilla Webbis

Här kan ni se lilla Proppelinas webhälsning från DS

Stolt storebror

Första mötet med lillasyster gick jättebra. Axel visar henne alla möjliga roliga saker och klappar och pussar på henne. Vi får väl se om det är lika kul om några dagar när han förstår att hon är här för att stanna...













Hela familjen på samma gång:

Dagen efter...

har aldrig känts så skön och mysig som idag.

Första besökaren blev moster.

Nu är lilltjejen vägd och mätt: 3375g och 49cm.

Sessan säger hej!

Vår egen lilla prinsessa förbereder sig på att möta sina undersåtar.

Första måltiden med vår nya familjemedlem.

Kl 13.32 utökades familjen med en liten flicka efter cirka tre timmars förlossning. Bilder på det lilla underverket och uppgifter om vikt och längd kommer under dagen.

Live från förlossningen

På rutinundersökningen hos Mvc upptäckte de att Proppen beslutat sig för att komma till världen genom att visa upp sig från sin bästa sida. Nu har vi dock varit på Huddinge och grusat hans planer på att moona och han ligger återigen med huvudet nedåt. Förhoppningsvis får vi åka hem snart.

Är det inte dags att komma ut snart?

Nu väntar vi allihopa på att få träffa Proppen.
Visst är det mysigt med bebismagen men nu vill vi hålla i det lilla krypet och lära känna honom/henne på riktigt.
Fram tills dess får vi allt vackert nöja oss med att klappa på magen.

Dagens bevingade ord

Under morgonens kamp med att få på Axel ytterkläderna tar Mamma till slut till mutor.
Först får han en för att veta vad som står på spel

Mamma: Du får en till när du har satt på dig overallen.
Axel: Meeera!
Mamma: Nej, först måste du sätta på dig overallen. Jag är stenhård när det gäller mutor!

Dagiskort

I slutet av förra året så blev Axel fotograferad på dagis och jag passar nu på att lägga upp resultatet här utan modellens kännedom:

I väntans tider....

Ingen Proppen ännu men hela familjen är på helspänn. BB-väskan är packad och babyskyddet ligger redo i bilen. Jourteamet som ska ta hand om Axel har fått sina instruktioner och vi kan inget annat än vänta.
Vi fördriver dagarna med sång och lek, jobb och annat roligt. Nu snöar det utanför fönstret så förhoppningsvis blir det pulkaväder igen snart.


Tills vidare får ni hålla tillgodo med en bild på en nyfödd Axilur

Barnarbete

Jatack!

Nystylat i barnkammaren

Nytt år, nya förändringar.
Axilurens rum börjar så sakteliga likna ett riktigt barnrum.
Den senaste förändringen är inköp av en riktig säng som invigdes av ingen mindre än moster Tina. Betyget blev väl godkänt då hon sov som en stock tills den lilla mannen med den höga rösten tyckte det var dags att hon klev upp och lekte.

Rapport från framtiden

HejHej! Axel här!
Nu är det nytt år och jag tänkte berätta vad jag har gjort under slutet av förra året.
På Lucia lussade pappa och jag för mamma och sen blev vi sjuka båda två. Förkylda med hög feber. Jag fick vara hemma från dagis den sista veckan innan jul och missade lussefirandet med mina kompisar.
Efter en vecka med hög feber så fick jag träffa en konstig läkare som var rädd för sjuka människor. Han berättade att dessvärre hade många av hans patienter i år varit sjuka (!?). Hursomhelst fick jag äta min första kur penicillin. Det smakade bluäk!
Den 22:a åkte vi till farmor och farfar och firade farfars födelsedag. De hade ett konstigt plastträd i vardagsrummet som jag hängde upp tomtar i. På julafton åt vi en himla massa mat och tittade på Kalle Anka. Sen kom en skäggig farbror iförd röd luva och rosa sidenskjorta och gav mig en massa presenter. Mamma, pappa, farmor och farfar fick också några men jag fick flest! Jag fick bland annat en pulka och som tur var kom det lite snö på natten så att jag kunde testköra den på juldagen.

Den 27:e åkte vi upp till mormor och morfar och där fanns det massor av snö!!
Mormor var lite blekare än vanligt men annars var hon som vanligt. Det var jättekul att träffa henne och morfar. Och Micke och Tina. Micke busade med taklampan hela tiden så att jag var tvungen att ställa allt till rätta igen. Släckte han så tände jag och tvärtom.
Jag åkte jättemycket pulka med morfar på dagarna, men han börjar nog bli lite gammal för han orkade inte dra mig lika mycket som pappa. Morfar tvingade mig att gå själv jättemycket så jag blev alldeles trött. Som tur var slapp jag dra honom men vi får väl se hur det blir nästa vinter.

En dag åkte vi upp till kusin Hugo i Rättvik och hälsade på. Deras hus var äntligen klart efter all ombyggnad och var jättefint. På kvällen skjutsade Hugo mig på spark.

På nyårsafton sov jag när klockan slog tolv, men det gjorde inget för jag är ändå inte så förtjust i gubben Malmsjö och hans överdrivet pompösa diktläsande.

Nu är vi hemma igen och på onsdag ska jag till dagis igen. Det ska bli kul!

Hej Hopp!